Till exempel så finns det någonting som heter Inkognito mode. När man surfar i Inkognito mode så sparas ingen information om sidorna man har varit inne på. Inga cookies sparas. Inga bilder eller filmer som man har laddat ner sparas, och alla spår på att man har tittat på bilder eller filmer raderas också. 

Det är ju jättedumt. Om man har besökt en sida så vill man ju kunna navigera tillbaka till den. Till exempel så är det smidigt om man kollar vädret eller aftonbladet ofta. Varför skulle man vilja använda detta? Jag förstår inte.

Jag var en fallstudie i social underkastelse. Allt jag sa fick honom känna sig större och smartare. Jag matade nördegot i honom. Jacob använde sig av en annan taktik som komplementerade min. Han betedde sig som en tonåring med grava svårigheter att uttrycka sig. På en fråga om hur en viss graf såg ut så gjorde han den mest subtila och realistiska imitation jag någonsin sett.

“Den går upp o så går den ner o så sådär och så, du vet, liksom. Svårt o förklara men du vet upp och sen ner. Och sen går den upp lite mer där”.

Föreställ er också klumpigt och okoordinerat kroppsspråk.

På så sätt så fick han bekräftelse samtidigt som vi gav intrycket av att vara missanpassade. Helt underbart teamwork. Vi klarade oss!

Läxhjälpen har också gått bra, nästan ALLA har höjt sina betyg till VG från att vara på gränsen till IG. Terminen är slut, men innan dess ska vi ha en liten avslutning med ungarna på måndag.

Sen åker jag till Kina den 23de. Det ska bli väldigt roligt.

function y = funktion(x)
y=exp(-x./3)./(2-cos(x.*pi));
end

quad(@funktion,0,2.6)

x=linspace(0,2.6,100)’;
f=funktion(x);
fi=linspace(0,2*pi,30);
X=x*ones(size(fi));
Y=f*cos(fi);
Z=f*sin(fi);
mesh(X,Y,Z);

function y = uppgift1(h)
b=2.6;
a=0;
n=(b-a)/h;
x=linspace(0,2.6,(n+1));
f=(pi.*(funktion(x).^2));
I=h*(sum(f)-(f(1)+f(n+1))/2);
n=2*n;
h=h/2;
a=linspace(0,2.6,(n+1));
b=(pi*(funktion(a).^2));
U=h.*(sum(b)-(b(1)+b(n+1))/2);
S=U+((I-U)./3)
A=I-S
I=S
end

function y = funktion(x)

y = 3*x.*exp(-x.^3);

end

function y = quadfunk(h)
b=4;
a=0;
n=(b-a)/h;
x=linspace(0,2.6,(n+1));
A=1;
while abs(A) > 1.E-6
f=funktion(x);
I=h*(sum(f)-(f(1)+f(n+1))/2);
n=2*n;
h=h/2;
a=linspace(0,2.6,(n+1));
b=funktion(a);
U=h.*(sum(b)-(b(1)+b(n+1))/2);
S=U+((I-U)./3)
A=I-S
I=S
end
end

Nu bor jag ju som så att jag måste byta buss-pendeltåg-tunnelbana för att ta mig in till skolan eller jobbet. Jag satt och räknade på det där med väntetider och så, hur lång tid jag väntar och och hur lång tid som är den teoretiska maximala väntetiden. Jag har deriverat och integrerat och multiplicerat och kommit fram till ett svar. Det är tamejfan inte sant. Dom jävlarna har satt min station på den värsta möjliga tiden. Det går, rent matematiskt sett, inte att vänta längre på tåg. Det är så sorgligt så det är roligt en stund.

Det värsta med att resa kommunalt är ändå att man måste stå ut med människorna. Nej, nej, nej, nu får ni inte missförstå mig. Jag tycker om människor i allmänhet. Det är bara det, att när de är i min vagn eller buss, så känner jag mig som en liten och rädd besökare i en väldig djurpark. Det är en djurpark med mycket dumma djur. 

Tonårsflickor som beter sig som apor, äldre och lite större herrar som ligger utbredda som bisonoxar på sätena. Handsfreepapegojan.  Det är inga välmående djur vi har att göra med. Jag vill rätta mig. Jag är inte i en djurpark, jag är hos veterinären. Det larmar och skriar så mycket om de här stackars sjuka krakarna, hårbollar viner i luften och man väntar bara på att någon ska bedöva bedöva BEDÖVA.   

Det kostar 7000 per år att bevittna detta vansinne.

Det har jag nämligen planerat sen ett halvår tillbaka, att ta mig in på KI som läkare. Fysik och matematik intresserar mig oerhört, men herregud vad jag har svårt att se mig själv om fyra år som civilingenjör och troligen någon slags slemmig konsulttyp. Förmodligen så jobbar jag från 8 till 5 på papperet, men det blir alltid några timmar extra och alltid ensam på kontoret. Och till sist kommer dagen då jag klär på mig i frack och krage och hela köret och alla tittar på mig. Jag bryr mig inte. Jag jobbar övertid som vanligt och då jag stämplar ut tar jag samtidigt upp revolvern och skjuter mig själv i munnen så hjärnan skvätter över min frack och hela kontorslandskapet. Och precis i ögonblicket då revolvern låter klick-pang och stämpelautomaten låter kling-tick så tänker jag att jag verkligen skulle ha följt min dröm om att bli läkare.

För det är en dröm och enda sen jag var liten så var jag intresserad av sjukdomar och sådant, hur normalt det nu är för en tioåring. Att jag hamnade på teknisk fysik var mer av en slump och faktiskt lite av ett förhastat beslut.

“Berätta om ditt liv” sa intervjuaren och så malde jag på. Jag pratade och pratade och pratade tills jag blev äcklad av min egen röst. Jag ryste till inombords när jag uttalade plattityder som: “Det har alltid varit en dröm att bli läkare” eller ”Det är så givande att jobba med människor”. Floskler som säkert exakt varenda jävel av de drygt 140 som går på intervjun yttrar. Frågorna haglade över en och följdfrågorna kom lika oväntat som snubbeltråd. Frågor som rörde barndomen var flest, men det kom också frågor som undersökte ens personlighet och lämplighet som läkare. Jag svarade helt ärligt på allt, vilket kan ha varit både bra och dåligt.

Jag har faktiskt ingen aning om hur det gick förutom att det kändes ganska bra. Besked kommer om två veckor, och antingen så blir jag fnattlycklig eller så kommer jag gona mig i självömkan ett bra tag. Känns lite som att singla slant om stora summor pengar.  

Så det är det stora som har hänt i veckan, och det är också lite därför jag varit så kass på att uppdatera.

Just det. Jag har rensat ur bastun. Det är nu fullt möjligt att förvandlas till ett litet russin hemma hos mig.

Hursomhelst. Efter ett antal vidarebefodringar till diverse sidor märkte jag helt plötsligt att jag kommit in på något riktigt opassande… Jag hade nämligen kommit in på en barnporrsida.. Jag hade i min jakt blivit fartblind och helt missat att åldern hade sjunkit drastiskt. Vi pratar 10 år. 8 år. Små barn med små snippor.
Ni har sett inloggningsskärmen på nokiamobilerna? Det var så papporna ledde in sina döttrar på sajten. Jag blev rent utsagt illamående och kunde knappt kolla på skärmen utan att få kväljningar. Att dessa stackars unga själar väljer att ställa upp för att få in pengar dom måste ha för att försörja sig eller helt enkelt tvingas till det. Det var kanske det äckligaste jag varit med om i hela mitt liv som anonym Internetanvändare och jag önskar inte ens mina bittra fiender samma upplevelse.

Det var så vidrigt så jag kastade upp minst 3 gånger innan jag kom.

Min spontana reaktion:

Nej tack.

Nej sa jag ju!

Helvete, tar du ett steg närmare så slår jag dig medvetslös.